Irak är onekligen ett land med många bottnar och som väcker intresse vilken tidsperiod man än väljer att betrakta. Dess rika historia med Mesopotamien och Eufrat och Tigris, dess koloniala arv, diktaturen under Saddam Hussein, oljeekonomin, kriget med Iran, Kuwait-krisen och det följande kriget med världssamfundet och USA, är alla goda anledningar till observans.
Nutiden präglas förstås av USA:s invasion och störtandet av Saddam-regimen och idag råder fortfarande stort politiskt kaos i landet. Den särdeles konfliktfyllda situationen grundar sig i hur USA-koalitionen skötte sina kort efter Saddams fall men också av den till synes eviga konflikten mellan shia- och sunnimuslimer, en enorm slitning som förgiftar hela regionen.
USA:s och dess allierades krig mot Irak var förödande med hundra tusentals döda och miljoner flyktingar; graden av grymhet och lidande kan vi knappast föreställa oss. Saddam Husseins sunni-regim störtades av USA i maj 2003 och omedelbart uppstod sunnimuslimska rebellgrupper bestående av inhemska och utländska jihadister inklusive Al-Qaida och ”Baahtister” som utgjordes av sunniter kopplade till Saddam Husseins gamla militär och säkerhetstjänst. Ett närmast oräkneligt antal shia- såväl som sunni-miliser växte upp i anslutning till Saddams fall med syfte att inleda väpnat motstånd mot USA:s krigsmakt. Blodbadet kom därmed att fortsätta i oförminskad styrka i flera år framöver.
USA:s upplösning av Baath-regimen och den irakiska armén samt dess vägran att tillåta Baath-politiker i Iraks styrande råd, såg till att destabilisera landet genom att dessa fick välja väpnat motstånd och terrorism som metoder för fortsatt inflytande.
Den shiamuslimska Mahdi-armén (Jaysh al-Mahdi) uppstod i mars 2004 efter att USA-koalitionen hade stängt ned tidningen till det politiska partiet Sadrist Movement på grund av anklagelser om anti-amerikansk propaganda. Rörelsen leddes av den religiöse ledaren Muqtada Al-Sadr (som sägs vara släkt med profeten Muhammed). Efter en överenskommelse med USA om att upphöra med det väpnade motståndet fick Al-Sadr behålla sin frihet och fortsätta med den politiska processen. Väpnade skärmytslingar skedde dock under flera tillfällen därefter, även efter att Sadr lämnat ifrån sig kontrollen av den väpnade delen av rörelsen.
Till slut lade dock även de sista krigarna ifrån sig vapnen men kvar var de otaliga sunnitiska rebellgrupperna, den ena mer extremistisk än den andra. Irak, som ju under Saddam-åren inte innehade någon islamistisk terrorism hade nu blivit en av världens största terrorist-hubbar.
USA:s och Storbritanniens krigsmakter hamnade således i ett fullskaligt inbördeskrig efter maktövertagandet 2003. Stad efter stad var tvungen att erövras genom massiva militära insatser, från Basra i söder till Kirkuk i norr via Nasiriyah, Najaf, Fallujah, Samarra och Tikrit. Operationerna resulterade i stora amerikanska förluster medan rebellerna förlorade ännu många fler soldater. Civilbefolkningen stod dock för den största delen av dödssiffrorna i kampen om kontrollen av städerna runt om i hela Irak.
I juni 2004 installerades en shia-ledd interimsregering av USA i linje med befolkningsmajoriteten i landet vilket ökade det väpnade motståndet från sunni-grupper ytterligare. I maj 2005 tillsattes en transit-regering efter allmänna val vilken hade till uppgift att skapa en ny konstitution. Konstitutionskommittén dominerades av shiamuslimer men omfattade även sunnitiska partier. I maj 2006 ersattes den av den första permanenta irakiska regeringen sedan invasionen, vilket skedde efter de allmänna val som ägt rum i december 2004.
Det väpnade shia-upproret stannade i princip av under 2005 medan Sunni-rebellerna fortsatte det väpnade motståndet. Dödliga attacker skedde även mellan shia- och sunnimuslimska grupper vilka hade pågått ända sedan Saddam-regimens fall, och 2006 bröt alltså det fullskaliga inbördeskriget ut.
Den uppblossade sekteristiska konflikten var en direkt följd av USA-invasionen och Saddam Husseins fall, där maktvakuumet efter Baath-regimen provocerade fram ett ytterligt blodigt krig som helt följde sekteristiska linjer. Saddams sunni-regim (1979-2003) förtryckte ju den shiamuslimska majoriteten på ett utstuderat grymt och systematiskt sätt vilket förstås hade skapat en stark undertryckt animositet grupperna emellan.
Det som anses ha utlöst kriget var förstörandet av en viktig shiitisk helig plats i Samarra, en attack som utfördes av en sunni-milis som tros ha tillhört Al-Qaida. Händelsen utlöste en rad shiitiska hämndattacker mot sunniter och dödspatruller mördade hundratals sunnimuslimer runt om i Irak, som i sin tur provocerade fram sunnitiska motattacker. Våldsspiralen var igång och USA hade tappat kontrollen. Inbördeskriget var därmed ett faktum med 100 dödade per dag bara i Bagdad de kommande månaderna. De flesta av offren var förstås civila och en storskalig etnisk rensning ägde rum runt om i landet.
30 000 irakier beräknas ha dödats och 370 000 flytt sina hem i kriget mellan shia- och sunni-miliserna. Vid slutet av 2007 hade våldet lagt sig och orsakerna var flera: den etniska rensningen av sunni- respektive shia-områden minskade möjligheten till sammandrabbningar, ny taktik från rebellgrupperna som innebar att undvika öppna konfrontationer med USA, samt en samlad ansträngning från den irakiska armén och USA som kraftigt ökade antalet soldater i landet.
Irak på väg mot nytt inbördeskrig
Idag är det sekteristiska våldet åter på uppgång och det bedöms från flera håll att Irak ännu en gång är på väg in i fullskaligt inbördeskrig. Spänningarna har provocerats fram av shia-regimens hårda tag mot sunnimuslimer som till exempel arresteringen av den sunnitiska finansministern och dennes stab samt en helikopterattack mot sunnitiska demonstranter i april som dödade 56 människor.
Bara i maj i år dödades hundratals människor i attacker med sekteristiska förtecken och shia- och sunnimuslimer undviker numera att besöka varandras områden. Dagstidningen The Independent uppgav i maj att 1500 irakier har fått sätta livet till i det sekteristiska våldet bara i år.
Tidigare kunde flyende irakier bege sig till Syrien men i och med inbördeskriget där har de inte längre någonstans att ta vägen. De två konflikterna är för övrigt sammanvävda i och med att den irakiska sunni-minoriteten har inspirerats av sunni-revolten i Syrien och många sunnimuslimska irakier har rest dit för att kriga med sunni-rebellerna. Samtidigt slåss många irakiska shiiter på regimens sida. Bedömare bland Iraks politiker och västerländska medier menar nu att Irak är på väg mot en ny avgrund, mot ett inbördeskrig likt det 2006-07 eller ännu värre mot den totala katastrof som har drabbat Syrien.
Den irakiska regeringen har idag ingen att förhandla med, det finns ingen seriös part som är beredd att medla och regimen är själv djupt involverad i konflikten. Det sista den allt mer auktoritära Irak-regeringen vill ha är troligen ett maktövertagande av en extremistisk sunnitisk rebellgrupp i Syrien, och därför stödjer man aktivt Assad i kriget mot rebellerna.
Hela regionen kan därmed vara på väg in i ett sekteristiskt storkrig där Syrien, Iran, Irak och Ryssland står på ena sidan och irakiska/syriska sunni-rebeller på den andra, uppbackade av oljestaterna och stormakterna i väst. För att lösa konflikten i Irak måste det internationella samfundet tänka bredare än bara Irak och involvera hela regionen, eftersom konflikterna är så sammanflätade och där i princip varenda nation i området stödjer diverse väpnade grupper för sin egna strategiska vinnings skull, aktiviteter som häller extra bränsle på elden och som leder till ytterligare eskalering.
De amerikanska soldaterna har lämnat Irak men sannolikt behövs en omfattande utländsk fredsbevarande styrka för att stabilisera landet, liksom ändrad attityd hos regeringen såväl som de väpnade grupperna. Det kräver också enighet och handlingskraft hos stormakterna, det vill säga medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, men det förefaller osannolikt idag. Att milisgrupperna som förespråkar Jihad och Al-Qaida vidare skulle godta en utveckling mot demokrati och ekonomisk utveckling förefaller också osannolikt.
Men en militär lösning är knappast möjlig på sikt och även om den irakiska regeringen skulle kunna pressas till att visa vilja och ansträngning att utveckla landet mot demokrati, pluralism och ekonomisk utveckling för alla folkgrupper, ter sig en förhandlingslösning idag som avlägsen.
En hållbar lösning på Iraks – och hela regionens – konflikter kräver således en kombination av goda viljor och positiva faktorer som involverar parterna på marken, de regionala spelarna liksom stormakterna i FN:s säkerhetsråd. En lösning måste alltså ske synkroniserat och omfatta alla nivåer – lokal, regional och global. Detta låter onekligen som en utopi men samtidigt är det en absolut nödvändighet.
Filip Ericsson
Källtips
New York Times: www.nytimes.com/2006/07/23/opinion/23sambanis.html?_r=0
Worldology: http://www.worldology.com/Iraq/iraq_war_2006.htm
Infoplease: http://www.infoplease.com/spot/iraqtimeline5.html
The Week: http://theweek.com/article/index/244677/is-iraq-heading-toward-civil-war
International Crisis Group: http://www.crisisgroup.org/en/publication-type/media-releases/2013/mena/make-or-break-iraq-s-sunnis-and-the-state.aspx?utm_source=iraq-report&utm_medium=2&utm_campaign=mremail
URVAL AV MILISER I IRAK EFTER 2003
Mahdi Army (Jaysh al-Mahdi)
Shia; leds av religiöse ledaren Muqtada Al-Sadr (släkt med profeten Muhammed). Milisen är det politiska partiet Sadrist Movements militära gren som uppstod när USA-koalitionen stängde ned partiets tidning pga. anti-USA-propaganda 2004. Återupptog den politiska processen efter deal med USA.
Asa’ib Ahl al-Haq
Shia; milisgrupp/motståndsrörelse från Irak, stridit mot USA efter Irak-ockupationen 2003, stödd av Iran.
Kata’ib Hezbollah
Shia; milisgrupp/motståndsrörelse från Irak, stridit mot USA efter Irak-ockupationen 2003, stödd av Iran.
Jeish al-Taiifa al-Mansoura
Sunni; rebellgrupp/terrorgrupp som för krig mot shia-muslimer (attacker mot civila och politiker) samt mot USA-ockupationen
Utländska jihadister
Sunni; Flertal grupper av heliga krigare inresta från grannländerna
”Baathister”
Sunni; Flertal grupper som omfattar bland annat tidigare armé-officerare under Saddam Hussein samt jihadister. Upptog motståndet mot USA-koalitionen efter Saddams fall. Lierade med Al-Qaida.
Al-Qaida
Sunni; den irakiska delen av terrorgruppen skapades av en irakisk extremist (al-Zarqawi) som dödades av en amerikansk flygräd 2006. Har förklarat krig mot alla shiamuslimer samt USA.
FULL LISTA MILISER IRAK
IRAKISKA SALAFISTER
Islamic Army in Iraq (Al-Jaish Al-Islami fil-Iraq)
Jaish al-Mujahideen
Mujahideen Battalions of the Salafi Group of Iraq
Islamic Salafist Boy Scout Battalions (Kataab Ashbal Al Islam Al Salafi)
Mohammad’s Army (aka Jeish Muhammad)
Nasseriter
UTLÄNDSKA SALAFISTER/JIHADISTER
Islamic State of Iraq (till Nov ’06, Mujahideen Shura Council)
Jeish al-Fatiheen (Conquering Army)
Jund al-Sahaba (Soldiers of the Sahaba)
Katbiyan Ansar Al-Tawhid wal Sunnah (Brigades of Monotheism and Religious Conservatism)
Jeish al-Taiifa al-Mansoura (Army of the Victorious Sect)
Monotheism Supporters Brigades
Saray al-Jihad Group
al-Ghuraba Brigades
al-Ahwal Brigades
Jama’at al-Tawhid wal-Jihad (nedlagd?)
Jamaat Ansar al-Sunna
Ansar al-Islam
Black Banner Organization (ar-Rayat as-Sawda)
Asaeb Ahl el-Iraq (Factions of the People of Iraq)
Wakefulness and Holy War
Abu Theeb’s group
Jaish Abi Baker’s group
BAATHISTER
Army of the Men of the Naqshbandi Order (Naqshabandiya Army)
Fedayeen Saddam (”Saddam’s Men of Sacrifice”)
The Return (al-Awda)
General Command of the Armed Forces, Resistance and Liberation in Iraq
Popular Army
New Return
Patriotic Front
Political Media Organ of the Ba‘ath Party (Jihaz al-Iilam al-Siasi lil hizb al-Ba’ath)
Popular Resistance for the Liberation of Iraq
Al-Abud Network
SHIA-MILISER
Abu Deraa’s Mahdi Army faction
Badr Organization (originally Badr Brigade/Bader Corps)
The armed wing of the Islamic Supreme Council of Iraq (SCIRI).
Sheibani Network
Soldiers of Heaven
Promised Day Brigades
Kata’ib Hezbollah (Hezbollah Brigades)
SUNNI-MILISER
Awakening groups
1920 Revolution Brigade
Jaish al-Rashideen
Islamic Front for the Iraqi Resistance (al-Jabha al-Islamiya lil-Moqawama al-Iraqiya – JAMI)
Hamas of Iraq
KURDISKA MILISER
Kurdistan Workers’ Party or PKK.
Kurdistan Freedom Falcons or TAK.
Party for a Free Life in Kurdistan or PJAK.
ÖVRIGA MINORITETS-MILISER
Qaraqosh Protection Committee (assyrisk)
Malik Al-Tawus Troop
Världspolitik i fokus 